Sol vind å vatten

Jag tror att jag tappade mina magmuskler någonstans i skidbacken i fredags. Lustigt nog är det inte nedfärden som tar kål på flest muskelfibrer, utan snarare den utdragna liften. Sen måste jag kanske erkänna att rejäla vurpor också har ganska bra effekt. Surprise..

Sista lovdagen avnjutes med godis, dator och endast mycket få skolböcker. Ikväll blir det födelsedagsmiddag (inte tillägnad mig).
 Ute droppar snön till istappar som faller. Igår gick jag den ganska korta vägen till mormor och morfar och på vägen var vinden mild och liksom len, samtidigt som snön var tömjuk och knarrig. Solen sken också. När jag kommit fram var jag rofylld, och efter en underbar eftermiddag var jag nästan redo för den kommande skolperioden.
Solen och snön ger otroliga färger som får en att önska att man orkade vakna tidigt varje morgon för att se det. SÅ vackert...

Rulltårta

Jag har slitit lite på våra bakredskap och testat ett nytt recept ur Johannas bakbok. Denna gången var det chokladrulltårta som undan för undan tog form på diskbänken. Den ska ätas upp imorgon och på fredag. (På fredag åker vi iväg till en skidbacke - då är det aldrig fel med nåt som innehåller choklad). Som alltid är det lite osäkert när man inte har smakat själv; tänk om det är jätteäckligt eller om det är för lite fyllning eller för mycket... Men jag smakade både på smet och fyllning och dem var det så vitt jag kunde känna inte något fel på.

För övrigt har jag faktiskt pluggat idag. Jag vet att man inte ska låtsas om sånt - man ska helst verka som en ointresserad men fullspäckad uppslagsbok. Man ska kunna allting, men man ska aldrig behöva lära sig nåt nytt - man kan ju redan allting, liksom.

Så kan det vara. xD

Resultatet av en dags ingenting...

Idag tömde jag min kamera. Eftersom jag har lov och därför inte bör skriva alltför långa texter nöjer jag mig med att kommentera bilderna. Ha en skön vecka. :) 

 Framsidan på ett födelsedagskort till en person som fyllde år i veckan.

Motiv: min fina I.

Jag lovade pappa att vattna och mata katterna när han var borta ett par dagar.

Divve var överallt där jag var, och överallt där jag inte var också.

 Katterna roade sig (och mig) med någon blandning av kull och brottningsmatch.

Jag vet att bilden är suddig, men det går inte precis att få två lekande tonårskatter

att stanna och sitta modell. Kändes bättre med verkligheten då. 

 Slutligen har jag städat mitt rum. Förutom strumpor och skolböcker var det

detta som upptog mitt golv... jag kan inte NOG uttrycka hur SKÖNT det är

att det är borta...

Nu lyckades jag inte hålla mig borta från att skriva massa spaltcentimetrar ändå, men det var ingen labrapport och ingen debattartikel, så det kanske inte gör så mycket.

Röriga kväll...

Jag har tillsammans med gymnastikgänget varit på bio. Love and other drugs dansade förbi på duken. Den var oväntat bra och faktiskt riktigt meningsfull. Det är en typisk film man aldrig skulle välja själv men är jätteglad att någon annan valt åt en.

 Hela min dag har varit toppen, utom sammanlagt en timme. Under denna timme tog vi oss från och till bion, i detta bländande vackra men svinkalla vinterväder. Jag tycker om det på ett sätt. Men jag hade så ont i mina fötter, som om mina tår var på väg att lossna. Jag undrar verkligen varför vi flickor gör såhär mot oss själva. Det finns miljoner skor som håller värmen, men vi envisas minsann med att bära de sämsta, de som praktiskt taget leder kyla in i våra stackars fotsulor. Huga.

Imorgon ska jag ta itu med röran i mitt rum. Det ska bli ganska skönt. Det är ju jobbigt att städa, men det är faktiskt värre att låta bli.

Som avslutning en bild på Z och I, de finaste hundarna i världen...

Ingen outfit...

...men en bild på dagens klocka kan ni få.

Sen min underbara armbandsklocka bestämde sig för att se världen på egen hand pendlar jag mellan mobil och hängsmycke. Att vara utan klocka är inte ett alternativ - jag föredrar att betrakta när andra kommer sent än att själv bli betraktad, om man säger så. Dessutom är ju klockor bra till så mycket.
Man kan:

• Eh, kolla vad klockan är, kanske...?
• Gå och lägga sig i tid. (tenderar att vara smått problematiskt även med klocka ibland)
• Se till så att man läser läxorna precis lagom länge...

Dessutom finns det en massa dåliga gåtor om klockor.

En sjuk nia och en sjukt bra skola

Nu ska jag ju inte skriva om nåt av det rubriken antyder. Men den var för bra för att tas bort. Vill man vara riktigt samarbetsvillig kan man ju gå från ordet sjuk till förkyld till kall till vinter till längtan till varmare länder till KRETA...

Och vips så kan jag utan problem lägga upp bilder som får mig att vilja gråta av längtan.

Jag antar att jag bara ska drömma vidare...

Konstigt att man kan ha så mycket man vill skriva om för stunden, utan att få till det? Man vet vad man tänker, men så låter orden så konstiga eller flummiga. Jag tänkte skriva om att vara förkyld och om skolval... Tur, kanske att jag gav upp det.

I sommar

När det är grönt ute, och asfalten är torr, då ska jag ta min gitarr och ett par sandaler. Jag ska sätta mig utomhus och spela, bara för att det är varmt och för att det börjar bli sommar.

"Deg" till middag

Pasta betyder deg. Alltså ska vi ha deg med spenat och crême fraiche till middag.
På mitt skrivbord står en påse med sött doftande karameller och väntar. I TV-rummet finns mjuka filtar och jag ska strax värma min vetekudde och på så vis tina upp mina fötter efter den snabba turen till ICA. Min röst har börjat anta den dova klang man hör på någon som är rejält förkyld och någonstans i mitt huvud ligger en opåbörjad huvudvärk och lurar. Mitt golv barrikaderas av ... nej, inte kläder, inte alls. På golvet mitt ligger fysikboken och brottas med mattehäftet. Kemi, geografi, svenska osv. Det är sjukt hur många ämnen vi läser egentligen.
Ett ihärdigt pipande talar om för mig att degen är klar. Nu ska det bara dukas så är KVÄLLEN påbörjad. Det blev caps lock där, men jag orkar inte sudda. Eller vad-det-nu-heter.
Trevlig helg! :D

En äkta uppstrukturering

(OBS - godiset delades på 4 pers :o)

Det är inte lätt att hålla sig stark och stå emot frestelser.

Godisförbud känns ganska onödigt. Äter man i övrigt nyttigt är det inte en dödssynd att käka godis. Men i lagom mängd. Så härmed ska jag ta upp mitt slumrande löfte till mig själv, härmed är det endast lördagsgodis som gäller. Inga andra dagar, inga andra fusk. Jag har tidigare haft samma regel, men det senaste halvåret har jag liksom halkat efter. Det är så lätt att tänka "Äh, nästa vecka ska jag skärpa mig" om och om igen, men det funkar inte.

Med lördagsgodis menas inte en outsinlig mängd att moffa i sig, utan en normal lättviktare (inte alltför dyrt). Samtidigt ska jag orka dra upp mig själv till det stadie jag befann mig i i åttan; att det är roligt att plugga. Om man tycker att det är roligt blir man motiverad. Är man motiverad vill man utvecklas, och gör det lättare.

Nu börjar den nya vardagen. (Tur att det är lördag redan imorgon)

Spänning i vardagen - ...

Idag när vi skrev nationella uppsats ringde brandlarmet. Jag antar att vi borde vara vana vid det här laget, men jag var inte den enda som inte kunde undertrycka ett upprört "Nej!". Visst fick vi all den tid vi skulle ha, och det var ganska skönt med en andningspaus. Ändå kände jag mest av allt för att ta till lipen när vi stod där utanför skolan och huttrade, medan brandbilarna med blinkande blåljus och sirener slirade in och ut på parkeringen. Förkylningen har redan köpt sin biljett och sitter på tåget, känner jag.

Tack och lov, finns det Echinacea/force. Jag skulle redan ligga nerbäddad om det inte vore för de undergörande små brustabletterna. Nu har jag ont i halsen, så det blir till att ta ännu en kur. Att bli sjuk har man liksom inte riktigt tid med.
Precis som att jag inte har tid att sitta här och slösa bort tid. Vem är det egentligen som har kemiläxa (förhör???) imorgon på morgonen? Varför sitter denna någon och bloggar?

Jag orkar bara inte...

Somliga dagar...

Somliga dagar är ganska bra dagar.

Typ, idag var en ganska bra dag.

 Vi har förberett mammas fest, sjungit, dukat och fixat. Nu står en underbar varm kopp med (varm) mjölk och väntar på att jag ska röra ner honung i den (innan jag dricker upp den). Det är egentligen riktigt äckligt med varm mjölk med honung, men jag antar att det är en sån sak man lär sig att älska. Liksom träningsvärk. Riktigt vidrigt att ha så massakrerade ben/lår att man inte ens klarar att gå ner för en trappa, och samtidigt känns det bara så bra. Jag vet liksom att det jag betalar i trötthet (!!!!!!!) och värk kommer ge ränta i styrka och uthållighet sen. Jaja, det här har jag redan skrivit om en gång förut och jag vill inte bli tjatig, som vår underbara Ewa säger.

Att göra sifferkakor - ett jobb för fler... (och japp, vi använder potatis-

skalare för att applicera kristyren! Det funkar!)

Zzzz

En heldag i Romme Alpin innebär flera saker:
*Tidig uppstigning (jag gick upp 5!) och lång bussresa
*Matsäck med massa sötsaker (!)
*Lycka, fart, skräck och trötthet

När man kommer hem igen är det första som kommer upp i huvudet hur skönt det vore att stupa i säng. (O, vad skönt det vore!) Vad gör man, dock? Jo, man slår sig ner på den mjuka mattan i sitt rum och slår upp historiaboken. Man har nämligen historiaprov imorgon.
När man är trött är det så svårt att plugga. Man fastnar på de mest omöjliga ställen, till exempel satt jag i 0 minuter och tittade på det här...?
http://www.youtube.com/watch?v=4PcL6-mjRNk
(förutom facebook, spotify, helt random skönlitterär bok, som alltså också stulit min värdefulla tid)
Och just det - vad gör jag vid tangentbordet helt plötsligt?
Nä, detta duger inte. Tillbaka, alltså. Tio sidor väntar ivrigt på min uppmärksamhet.