Spänning i vardagen - ...

Idag när vi skrev nationella uppsats ringde brandlarmet. Jag antar att vi borde vara vana vid det här laget, men jag var inte den enda som inte kunde undertrycka ett upprört "Nej!". Visst fick vi all den tid vi skulle ha, och det var ganska skönt med en andningspaus. Ändå kände jag mest av allt för att ta till lipen när vi stod där utanför skolan och huttrade, medan brandbilarna med blinkande blåljus och sirener slirade in och ut på parkeringen. Förkylningen har redan köpt sin biljett och sitter på tåget, känner jag.

Tack och lov, finns det Echinacea/force. Jag skulle redan ligga nerbäddad om det inte vore för de undergörande små brustabletterna. Nu har jag ont i halsen, så det blir till att ta ännu en kur. Att bli sjuk har man liksom inte riktigt tid med.
Precis som att jag inte har tid att sitta här och slösa bort tid. Vem är det egentligen som har kemiläxa (förhör???) imorgon på morgonen? Varför sitter denna någon och bloggar?

Jag orkar bara inte...