Vetenskapskvinna i köket.

Jag bakade igår, men mitt experiment fick vänta. Det blev jitterbugg och chokladbugg som gräddades gyllengula i ugnen igår kväll. Jag skulle nämligen ge bort dem och vågade inte chansa. Dessutom var det Earth Hour igår och därför bakade jag (miljömupp som jag gärna vill ge intryck av att vara) i skenet från två värmeljus. Det komm marängsmet i princip överallt, både över hela köket och över hela mig. Men det var en upplevelse. Jag är annars inte mycket för mördeg, den bara fastnar och klibbar, men jag måste erkänna att den är god när den är färdig.

Nu är det dock dags! Jag har bestämmt mig för att göra ett försök.

Men först måste rummet städas.

Det vete sjutton om jag ens hinner baka idag!

Kakfunderingar

Jag går och funderar på ett recept. Som gammal småkakfantast har jag varit lite tveksam till alla dessa chokladstinna bakverk som står i bakböckerna, men jag har på senare tid insett att kladdkaka, chokladrulltårta och chokladbiskvier har sina fördelar. De är inte bara mycket goda, de går också åt ytterst fort. (Det finns ju en gräns för hur mycket kladdkaka man orkar moffa i sig själv, men det finns ingen gräns för hur glada människor blir om man bjuder dem.) I vilket fall som helst så är dessa bakverk för goda för att tjatas ut, så jag ska hitta på något nytt. Utan choklad.
Det finns chans för ett gott resultat, i så fall blir folk i skolan glada.
Det finns också risk för totalt fiasko, i så fall är det soptunnan som blir glad.
Trallala.

Hej plugghelg!

Nästa väcka (d.v.s. nu på måndag) är sista konstskoledagen. Jag vet inte hur jag ska lyckas överleva utan den. Jag skulle uppskatta att den slipar bort minst 11 kilo stress från ens uppdragna axlar varje gång man är där. Nu blir det till att slipa själv.

Hela veckan har jag gått och trott att det var fredag imorgon. Nu när det

verkligen är så, vågar jag knappt tro det. Men faktum kvarstår, imorgon är sista dagen den här veckan som jag går i skolan. På lördag ska jag sätta mig och rita, eller kanske läsa nåt kul...

...nä, jag glömde. Det enda jag kommer att läsa är idrottshäftet och kemiboken.

Men jag kanske kan göra en gubbe i marginalen i alla fall.

Jag är så himla trött. Så trött.
Hela dagen har man pluggat, och ändå är man inte klar, och jag orkar inte mer, och jag vill slappa när det är helg, och jag vill inte höra på mina grannars jobbiga borr-buller.
Men långt inne i hjärnan ligger Brahms och värmer.

Brahms requiem -!!!!!!!!!!!!!

Nu har vi haft konserten! Vi har sjungit requiemet! Vi har läst i våra BÖCKER för sista gången! Vi är klara och nu är allt vi har en bok, en urklippt tidningsnotis och en underbar känsla inuti.

Vi sjöng i nästan 70 minuter non stop och när vi slutligen gick ut kunde man bara le. Nästan mer än ansiktsmusklerna klarade av log jag. Det var så maffigt och jag är så glad att jag har fått vara med om det. Känslan ligger kvar och drar i mungiporna, pirrar i magen. Pukorna och violinerna spelar fortfarande i mitt huvud - jag kan inte sluta sjunga! Det finns så många ställen i Brahms som jag vill peka ut. Jag vill liksom säga "där, där är det så häftigt, och där ååå, där känns det som att man bara... jag vet inte men det är så roligt att sjunga det här och sen på sidan 44 så..."

Jag är liksom mellan lycka och sorg, lite vemodig. Jag kanske får sjunga Brahms requiem igen, men aldrig med underbara Gunnel som dirigent och med mina vänner och klasskompisar i kören, så oväntat stort och så minnesvärt.

Jag ska spara detta minne. ÅÅ vad kul det var!

Lika mycket som den här brasan värmde vid nyår

värmer redan minnet av dagens konsert...!

Körkampen och C-hallen

Imorgon är det C-hallsträning. Min lycka är nästan större än vad som är rimligt, för förutom detta faktum så är det såhär, att imorgon HAR VI INGA LÄXOR! Okej, visst, vi har prov om en vecka, vi har instuderingsfrågor till måndagen, men inga läsläxor. Jag tror jag går i taket. Jag måste i alla fall rita ett kors nånstans. I taket.

Det saknas däremot inte saker att göra. I helgen är det både kör och gymnastiktävling. Tyvärr är de samtidigt så vi får se hur mycket jag hinner med.
Kören har varit hårt drabbad av sjukdom och jag är en av flera som måst ta hem pärmen och öva hemma. Mozarts mässa må vara vacker - men lätt är den inte. Mitt problem denna gång är den latinska texten. Jag ska skriva ner den, men efter att ha sett (och skrattat gott åt) en medkorists textpapper drar jag mig lite. En av satsernas texter är i princip: "Dona nobis pacem. Dona dona nobis pacem. Dona nobis pacem. Dona dona nobis pacem. Dona nobis dona nobis pacem...." osv. I spaltcentimetrar. Och ändå är det så roligt att sjunga det och ändå är det ett så vackert stycke.
Lycka är i alla fall att ha så underbara medkorister att man hoppar, dansar och piper av fröjd när man hör om pizzakvällar och körkamper (naturligtvis har vi en gosskör som vi måste slå i det årliga... hm, kan man kalla det körslaget?).

Först ska det dock passera en fredagförmiddag. Och en eftermiddag. Sen är det kväll och dags för 3 ½ timmes gymnastik!