Nu har vi haft konserten! Vi har sjungit requiemet! Vi har läst i våra BÖCKER för sista gången! Vi är klara och nu är allt vi har en bok, en urklippt tidningsnotis och en underbar känsla inuti.
Vi sjöng i nästan 70 minuter non stop och när vi slutligen gick ut kunde man bara le. Nästan mer än ansiktsmusklerna klarade av log jag. Det var så maffigt och jag är så glad att jag har fått vara med om det. Känslan ligger kvar och drar i mungiporna, pirrar i magen. Pukorna och violinerna spelar fortfarande i mitt huvud - jag kan inte sluta sjunga! Det finns så många ställen i Brahms som jag vill peka ut. Jag vill liksom säga "där, där är det så häftigt, och där ååå, där känns det som att man bara... jag vet inte men det är så roligt att sjunga det här och sen på sidan 44 så..."
Jag är liksom mellan lycka och sorg, lite vemodig. Jag kanske får sjunga Brahms requiem igen, men aldrig med underbara Gunnel som dirigent och med mina vänner och klasskompisar i kören, så oväntat stort och så minnesvärt.
Jag ska spara detta minne. ÅÅ vad kul det var!
Lika mycket som den här brasan värmde vid nyår
värmer redan minnet av dagens konsert...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar