Påsklovets början i text och bild...

Jag är fascinerad över hur många dagars ledighet som krävs för att en lite stressad människa ska återhämta sig. De första dagarna försvinner bara. Så fort man slappnar av ramlar förkylningar, gråtmild- och trötthet över en. Det tar kanske tre, fyra dagar innan man börjar känna sig pigg igen. Sen är ju halva ledigheten redan över?

Jag har i alla fall haft den bästa tänkbara påsklovsbörjan, nämligen 6 dagar (inkl. fredag eftermiddag) hos min Oma och Opa i Sundsvall. Redan på lördagkvällen kände jag hur jag började tina upp och bli mer "mig", som jag trivs med att vara. Jag tycker inte om att vara lättretad och snarstucken, och jag hoppas att lovet ska göra mina vänners tillvaro lite drägligare. För nu är jag glad, lugn och utvilad. Jag längtar efter mina vänner, och efter att bemöta dem som de ska bemötas på riktigt.

Jag vill vara så oförskämd att jag lägger upp riktiga skrytbilder - blider jag gärna hade lagt upp på fb. Men jag vill gärna fortsätta äga alla rättigheter, eller vad man nu säger. Såhär såg första delen av mitt påsklov ut:

 Guldgult vatten indikerar vår...

 Notera handen!

 Jag vet inte vad den heter, men den var vacker och trygg.

Jag kör tuktuk...

 Ett gammalt hus, sittandes på sina bakhasor.

 Vid ett annat gammalt, korthusliknande ruckel.

Det var vackert, även om min beskrivning inte ger det intrycket.

 Taget genom ett Y-buss-fönster...

Samma här. Det måste ha varit rent.

Med förhoppning om fortsatt fint lov önskar jag i sinom tid Glad Påsk och innan dess en stilla vecka.