Små

Precis perfekt

De här små kattungarna som just nu har sitt hem i min pappas arbetsrum... alltså. De mosar mitt hjärta inifrån. Jag blir helt till mig, nästan skakis, och vill bara trycka ansiktet mot de tjocka små magarna och gooooosccchiiigos.
Och mamma Dessi spinner när hon hämtar sina ungar, när hon tvättar sina ungar, när ungarna sover. Och för att vara ärlig...

... jag skulle spinna som en båtmotor, om jag bara visste hur!

Hur man gör en present

Om bara 5 dagar åker jag till Tyskland, för att stanna där i 10 dagar. Hela den tiden ska jag få bo hos en familj som vi känner där. Alltså, i tio dagar bjuder de mig på mat, de ger mig tak över huvudet och till och med (hoppas jag) en säng att sova i. Gästvänligt och omtänksamt har de öppnat sitt hem för mig.

Men nu har jag betalat igen en del av min skuld!

Sen klockan sex (6 timmar sedan nu!) har jag stått i köket. Jag har vispat, måttat och kladdat. Knådat smör och socker med mina fingrar (det är en så äcklig känsla när man tvättar händerna och det inte går bort) och skjutsat in plåtar i ugnen. 7 plåtar, fyllda med 3 sorters kakor. Sen, när alla bakverk ligger trygga i sina GB-förpackningar, och man är färdig att rasa ihop på närmaste kökspall och lägga huvudet i margarinet, så återstår ...ett uppochnedvänt kök. Ändå tycker jag om att baka?

Ett sensommarprojekt sjösätts

Imorgon, eller kanske i övermorgon har jag bestämt mig för att springa en mil bara för att se hur jobbigt det är. Ibland undrar jag om jag är lite galen, för jag är ganska taggad på det. Jag kommer att fortsätta vara ganska taggad på det tills jag håller på och springer, har kutat 5 km och vet att jag bara gjort hälften. Men har man gjort det en gång kan man göra det flera, så det är bara att bita ihop och testa, för sen har jag inga ursäkter och då kommer min kondition skjuta i höjden. Heja mig!

Nu ska vi åka och BADA!

Dumdilemma

Jag är jättehungrig och vill ingenting hellre än att gå och äta lunch. Men jag har lovat att jag ska städa mitt rum när vi har ätit, och det har jag garanterat inte lust med. Jag har verkligen lyckats ställa till det för mig. Äh. -.-

Tillökning!

Kattungarna kom i förrgår. Fyra stycken små, pipande under som hamnade i vårat vardagsrum. Jag hade tänkt att blogga om det tidigare, men sedan hittade vi en av dem död, och då fick jag annat att tänka på. Den var mindre än de andra, liten och gråspräcklig och död. Det var jag som upptäckte den, och det var verkligen sorgligt och hemskt. Men jag är väldigt glad över de tre som klarade sig. Två svarta, en grå. Med små, oerhört söta små ansikten, stängda små ögon och svansar som tandpetare. De är mjuka som dun. Helt otroligt. Så häftigt.

Bilder kommer, men de ligger för tillfället gömda med sin mor under soffan och dit inunder tar man sig inte gärna, särskilt inte med en kamera i nypan. Dessi blir stressad och sur, nämligen. Hon har det ju inte lätt, stackarn. Ständig uppvaktning av
 1. Indra: Indra har axlat rollen som fostermor med entusiasm. Hon äter, sover, lever utanför boplatsen.
 2. Mig: jag cyklar över till pappa varenda dag för att se på utvecklingen.
 3. Divve: den stolte fadern vill att modern ska sluta vara tråkig och komma och leka med honom.
Så lite lugn och ro kan väl vara henne unnt. Det kommer inte vara länge ändå; med 3 ungar som snart får ögon och vill undersöka stora världen. Då ska jag agera paparazzi, tro mig.
Å, tre små kattungar! Å!

En morgon, 6 minuter i tolv.

Idag har jag:
1. Vaknat. Det tog tid, men till slut lyckades jag.
2. Ätit frukost. Två knäckebrödmackor med kaviar. Mums mums.
3. Inte bäddat sängen än.
4. Satt på datorn.

Därefter tog det liksom stopp...

Eeeeeeeeeeeh Dessi!?

Okej, jag erkänner. Det är till viss del ett trick med perspektiv. Men ändå.

Solen glimmar blank och trind

Jag känner verkligen inte för att skriva just nu. Jag känner för att poppa popcorn, hyra Harry Potter 4 (som jag inte har sett och måste se innan lördag) och gömma mig under en filt i TV-rummet. Solen lyste jättehärligt utanför fönstret, så jag tog ett teckningsblock och gick ut. När jag satte foten på gräsmattan värmde det ljuvligt i skinnet. När jag slagit mig ner på gräsmattan gick solen i moln. Jag satt iallafall kvar och ritade (bilden på handen som plockar klöver). Ingen sol, så jag gav upp och gick in.
Nu lyser solen igen.

Det finns bra klipp på youtube

Hittade denna video på min kompis blogg. Och dog lite. Är det normalt att vara stolt över att man har gått i samma klass som någon som sjunger så bra? Om man har gått i musikklass?

Klockan är 14:07

Jag sitter med handuk om håret och njuter av känslan som kommer när man tagit sig i kragen, hittat springskorna och kämpat sig runt en liten joggingrunda. Och därefter duschat. För ungefär en timme sen sa jag till mig själv att jag måste äta lunch, sen fastnade jag på en hemlig blogg. Sen fastnade jag på Siris blogg och där kan man fastna hur länge som helst tror jag.

Och dessutom har vi bara mackor hemma.

För ett år sen

För ett år sen såhär dags hade min konfirmationsdag just börjat. Nu, för någon halvtimme sedan, satt jag och Elin och chattade på fb, bytte minnen från lägret. Den 11:e juli 2010, den varmaste dagen på hela sommaren, stod vi tillsammans i ett litet träkapell. Vi svettades och flämtade i våra vita konfirmandkåpor. Barfota, vemodiga över att allt snart var över, men ändå glada över att målet var nått. I publiken satt mor- och farföräldrar, mammor och pappor med blanka ögon och fläktade sig med sångbladen och agendorna. En fin dag att minnas, jag önskar att det var imorgon. Jag önskar att det var imorgon.

Nu ska jag sova. Och hoppas att pappa inte plötsligt ringer och säger att Dessi får sina ungar, jag orkar inte springa upp och ut inatt. Nä.

God natt.

Trallala lalallala

Har idag träffat två små pojkar á 5 och 1½ år. Om jag har lite tur och om allt går bra så kommer jag att få vara som ett slags fast barnvakt till dem under året. Detta = 2 nya (visserligen små men ändock) vänner, extra innehåll för mitt CV och lite extra pengar.

För övrigt har jag packat eftersom vi imorgon bitti sticker till Värmland. Bitti är samma sak som kl. 10.00. Och eftersom jag är en hurtbulle vill jag hinna springa lite innan vi åker - så jag måste ställa min väckarklocka. På tidigt. Usch.

Ticket to Germany!

Pappa ringde imorse. Min första tanke: "OJ! Nu får Dessi sina ungar, hjälp!" 
För det är nämligen vad som är på tapeten. Jag vet inte när, men mycket snart kommer vår lilla kattunge själv få kattungar. Den lilla rultan. Fadern till barnen är (pinsamt) brorsan Divve. Lite incest kanske, men nu är stackarn i alla fall kastrerad. I alla fall så har pappa lovat att ringa när det är dags.
Meeeeeen...
...det var inte Dessi.
Det var en biljett.
Tur retur bokad till Tyskland nu!

Dessi måste nog bli lite tjockare först, kanske...

En inblick i mitt sommarjobb:

"Vetuvad, Olivia", sa Inga (fyra år) till mig igår, "ibland när jag ska sova och inte kan det, vet du vad jag gör då?"
"Nej, vadå?"
"Jo, ibland när jag inte kan sova, då brukar jag tänka!"
Hon var tyst en liten stund. Jag frågade vad hon brukade tänka på.
"Allt möjligt... fast idag räknade jag får också. Jag hann ända till nio."

Jag kommer att sakna dem.