Kattungarna kom i förrgår. Fyra stycken små, pipande under som hamnade i vårat vardagsrum. Jag hade tänkt att blogga om det tidigare, men sedan hittade vi en av dem död, och då fick jag annat att tänka på. Den var mindre än de andra, liten och gråspräcklig och död. Det var jag som upptäckte den, och det var verkligen sorgligt och hemskt. Men jag är väldigt glad över de tre som klarade sig. Två svarta, en grå. Med små, oerhört söta små ansikten, stängda små ögon och svansar som tandpetare. De är mjuka som dun. Helt otroligt. Så häftigt.
Bilder kommer, men de ligger för tillfället gömda med sin mor under soffan och dit inunder tar man sig inte gärna, särskilt inte med en kamera i nypan. Dessi blir stressad och sur, nämligen. Hon har det ju inte lätt, stackarn. Ständig uppvaktning av
1. Indra: Indra har axlat rollen som fostermor med entusiasm. Hon äter, sover, lever utanför boplatsen.
2. Mig: jag cyklar över till pappa varenda dag för att se på utvecklingen.
3. Divve: den stolte fadern vill att modern ska sluta vara tråkig och komma och leka med honom.
Så lite lugn och ro kan väl vara henne unnt. Det kommer inte vara länge ändå; med 3 ungar som snart får ögon och vill undersöka stora världen. Då ska jag agera paparazzi, tro mig.
Å, tre små kattungar! Å!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar