zZzZznark

Om några timmar (ganska många, 12 st) hämtar pappa mig med bilen, varpå vi tillsammans beger oss mot de nordligare regionerna av landet för att träffa och fira nyår med både faster, farbror, kusin, Oma och Opa. Det ska bli jätteskönt på alla sätt... sådär som det ska vara. Och jag har packat.

Mamma sitter vid matbordet och läser om ragdollkatter. Det är ju en dröm som ingen av oss riktigt kan släppa, drömmen om en liten katt som kan tassa runt här i vår lägenhet. Ragdollarna verkar ju onekligen intressanta.Tydligen ändrar de pälsfärg under årets gång. De verkar vara ganska stora, eller ha anlag för fetma, för en hona kan väga 7 kg, och en hane 9. De lägger sig alltid med skuldran först och går vaggande och klumpigt. Där ser man...
God natt

Skidresan

Mamma ropar från TV-rummet. Stig Helmer är på, den berömda skidresan. Och här sitter jag och stirrar ner på reaktionsformler och grundämnen. Nä, nu lämnar jag min kemi (och mitt tetris) och sätter mig i soffan för lite mys. Det har jag ärligen förtjänat.

TACK Elina för MYS de två passerade dagarna!

En fin liten vän

Imorgon ska jag till en fin liten vän. Eftersom hon är en så fin människa vill man vara en lika fin människa tillbaka och därför är det skönt att dagen idag enbart en är vilodag. Jag njuter ohämmat av att sitta i morgonrock tjugo i ett och inte göra någonting så att jag är full av liv och energi imorgon...

Ja, så var planen åtminstone. Men en mycket trevligare plan kom min mor upp med här och nu blir det bara en snabb lunch innan vi båda sticker ut för att göra mellandagsrean osäker... och det bästa är att detta också är en typ av vila. Men en trevligare, mer uppbyggande vila.

Julklappar och allmänt tjoho

Det är väl inte riktigt skick och fason att blogga flera gånger samma dag. Visst men detta är min blogg och här gör man som man vill så länge man inte gör någon annan illa på nåt sätt. Alltså, tjeeeeeeeeeeena!

Visserligen handlar julen inte bara om julklappar men jag kände ändå för att räkna upp årets "skörd" så att ni fattar hur fina människor som går runtomkring lilla mig...

 Kör och Klass

Snart är jag ägare till min favoritfilm, my sister's keeper.

Tack!! :P

Boktorkan är över, likaså bristen på örhängen, halsband och... balsam.

Snart är detta verklighet, för min huvudjulklapp var ett par

Ja. Det är sant.

Det var ett par

LÄNGDSKIDOR :D

och jag varnar er mina vänner...

...jag ska göra er tjocka!

 Nä, nu räcker det väl med bilder... jag kan bara säga att jag är glad, och skra-ttar (... höhö okej jag vet att bara en människa förstår det där men men).

Snart gör jag Björklinge osäkert också... jag varnar er B-gangstas, snart har ni inte bara med Elina utan även med mig att göra!
Och det blir inte nådigt.

känslan av...

Känslan när man vaknar efter 5 timmars sömn och världen är mörk och tyst. Känslan av att smyga ut utan att väcka mor sin, vandra hela vägen till stan i mörkret och inte se mer än 5 bilar på 20 minuter. Känslan av att inte våga titta bakom sig när man går längs en liten, mörk gata där ens egna steg ekar som om fem personer gick bakom en på led. Känslan av att smita in som en kyrkoråtta igenom de stora portarna och smyga sig ner på en träbänk i Domkyrkan för att njuta av julottan klockan sju.
Det var känslan av min morgon.
Nu risgrynsgröt och massvis, litervis, kilovis med julklappsgodis!

Julbak väntar :)))

När jag är glad bakar jag. När andra får smaka av det jag bakat blir de glada. Den enda som möjligen inte blir så lycklig är väl min lilla mor som kanske tänker lite på de smetiga bunkar och vispar som blir liggande efter mig... men jag ska vara snäll idag.

Jag sökte igenom en helt underbar bok; Julgodis av Johanna Westman och hittade recept både på choklad-mandelmasse-och-apelsinkakor, knäckäpplen och chokladpraliner. Det är sånt som gör mig taggad när jag inte har nåt annat för mig. Och N11c, var glada, för på måndag blir det en tidig julklapp till er...

midnatt råder

Jag har 17 minuter på mig innan min dator laddar ut och jag måste gå och sova. Kom hem från klassfesten ganska nyss och satte mig sen i mörkret och tystnaden (det enda ljud som hörs är datorsus och lampsvisch som låter precis som syrsor) och tittade på dagens julkalenderavsnitt. Det gjorde mig deprimerad, allting är misär för stackars Kurre och hans familj. Men mys är det att sitta här och småhuttra och veta att sängen står där och bara väntar...
 För mig är det emellertid just nu ganska lite misär. Mitt rum är städat, det är helg och jag fick A på matte-nationella. Och. Jag fick. A. På kursen. Också.
Jag - och alla andra i snabbmattegruppen. Yayyyyyyyy!

Nedräkning II: 4 dagar!

trötttrötttrött men glaaaaaaaaaaaaaaad. Hjärnan må vara totalkrossad av mattenationella o förkylningen må ha proppat för både hals och näsa och ögon och öron. Det är tråkigt för resten av världen eftersom jag blir ännu långsammare i huvudet än vanligt men jag bryr mig inte, sak samma, för om 4 dagar kommer TILDE hit och yay och sen är det lov!

 

Vita ljus och hjärtklappning

Mattepaniken har ingenting att säga till om när pappa kommer med kaffe, lussebulle och lösningar. Nu ska jag andas. Andas och njuta av den här känslan, oavsett hur länge den varar.

Imorgon är det Lucia, 11 nätter till jul. Brödsjungning tiiiidigt på läkemedelsverket och risgrynsgröt till lunch. Sen är det den stora dagen. Mattedagen. Sista-prov-för-i-år-dagen. Jobbigt, javisst, men ändå lite skönt att ha det avklarat sen. 

Allt

Ville skriva ett inlägg nu om hur mycket det finns att vara tacksam för. Men det blev så mycket moraltext. När man skriver om tro är det så svårt, för alla tycker olika, tänker olika, har olika bilder av vad tro är och tolkar orden olika. Skriver jag någonting som betyder någonting för mig, betyder det något annat för dig. Det jag vill säga, det försvinner på vägen och blir nåt annat.

Därför är det nog det svåraste man kan skriva om.

Så jag skriver bara att jag känner mig trygg, och att en bön kan tända ljus i en som man behöver ibland. Eller inte ibland, alltid. Mitt huvud är för litet för att jag ska kunna förstå saker, men det lilla lilla lilla som jag anar.
Orden räcker inte, men ...

Myssch

Solen lyser in genom fönstret och trots att det inte längre är nån snö  känns det här som en äkta vinterdag. Vet inte varför. I alla fall är det en fin dag för lite matematik, nu när jag har avnjutit min lugna och efterlängtade lördagmorgon klart (observera att lördagmorgonen tog slut nyss, typ vid 13.00). Tiger var med på ett hörn och låg en timme på min arm och snusade.

Vetskapen om att en liten påse med polly och en stor trevlig bit sockerkaka kommer att förgylla mitt plugg idag bidrar till att göra den här dagen till en trevlig dag.
Och vetskapen om att en viss människa cyklar genom hela stan för att jag ska få prova ett lucialinne som kanske passar, bara för att hon är så snel, och att det endast är en vecka och 1 dag tills en annan viss människa kommer hit från frankfurt... summan blir en ganska hög poäng på lyckoskalan.

december

Doften av kokt potatis och lax är trevlig när man är hungrig... En sak som inte är lika trevlig är det tal som jag ska hålla på engelskan imorgon. Men det får gå som det går, efter det är det bara 2 stora saker kvar och sen är det jul. Nästan. Det snöar nu i alla fall, som det ska göra i december. Hade man bara en rykande kopp choklad och en doftande lussebulle och en sprakande öppen spis ... fast jag har i alla fall kvar lite av pepparkaksdegen.

Det har inte hänt nåt idag... så jag skriver om en annan dag...

I torsdags slutade skolan efter sh-provet. Jag planerade en slapp, mysig och framför allt jättelugn eftermiddag-kväll hemma. Typ TV, facebook, penna och papper och möjligen någon bok. Min arbetsinsats för dagen skulle inte vara någonting att vara stolt över insåg jag, men vad gjorde väl det, en dag av alla 365 dagar detta år.

Döm om min förvåning, när jag på kvällen konstaterade att jag hade varit riktigt duktig hela dagen. Inte nog med att jag trots allt gjorde mina läxor. När C per SMS föreslog att gå ut och springa gav jag nämligen inte efter för den pyttelilla rösten som genast suckade "neeeijj, jag orkar inte...", utan jag knappade in ett svar så snabbt att jag inte hann ångra mig. Tjugo minuter senare var vi ute och sprang. Nyduschad, varm och mjuk i hela kroppen tog jag sedan en kopp te.

Egentligen skulle vi ut imorgon med, men någonting hände med min fot på gymnastikträningen igår. Det knakar och knäpper och sticker oregelbundet i den, så jag tänker att jag nog ska vara lite försiktig. Men nästa helg!

Nu vet jag att det ligger en förpackning med pepparkaksdeg i kylen. Hm, det som är så gott...