Känslan när man vaknar efter 5 timmars sömn och världen är mörk och tyst. Känslan av att smyga ut utan att väcka mor sin, vandra hela vägen till stan i mörkret och inte se mer än 5 bilar på 20 minuter. Känslan av att inte våga titta bakom sig när man går längs en liten, mörk gata där ens egna steg ekar som om fem personer gick bakom en på led. Känslan av att smita in som en kyrkoråtta igenom de stora portarna och smyga sig ner på en träbänk i Domkyrkan för att njuta av julottan klockan sju.
Det var känslan av min morgon.
Nu risgrynsgröt och massvis, litervis, kilovis med julklappsgodis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar