Mitt minne ...

Mitt minne försätter mig titt som tätt i trubbel. Idag gick jag till mattelektionen, slog mig ner och skulle just börja räkna när jag insåg att någonting saknades. Matteboken. Jag gjorde en spurt uppför trappan mot skåpen innan jag med en tvärnit insåg att jag glömt skåpnyckeln. Tillbaka till klassrummet, fram till bänken, ut och upp igen. Det man inte har i huvudet får man ha i benen.

Ett annat exempel är min mobil. När jag lycklig i hågen travat halvägs till busshållsplatsen från grillkvällen, insåg jag att något fattades. Naturligtvis låg mobilen kvar vid min sittplats. Sarah, klasskompis tillika grillkvällsvärd kom som en ängel i sin pappas bil och sträckte ut den genom fönstret. Men vad hjälper det mot ett minne som mitt? Idag på konstskolan målade jag av en bild från mobilen. När jag kommer hem, vad tror du att jag inser? Jo, mobilen ligger kvar vid staffliet...

Nåja. Jag får i alla fall en massa motion som ingen annan får.