Döm om min förvåning, när jag på kvällen konstaterade att jag hade varit riktigt duktig hela dagen. Inte nog med att jag trots allt gjorde mina läxor. När C per SMS föreslog att gå ut och springa gav jag nämligen inte efter för den pyttelilla rösten som genast suckade "neeeijj, jag orkar inte...", utan jag knappade in ett svar så snabbt att jag inte hann ångra mig. Tjugo minuter senare var vi ute och sprang. Nyduschad, varm och mjuk i hela kroppen tog jag sedan en kopp te.
Egentligen skulle vi ut imorgon med, men någonting hände med min fot på gymnastikträningen igår. Det knakar och knäpper och sticker oregelbundet i den, så jag tänker att jag nog ska vara lite försiktig. Men nästa helg!
Nu vet jag att det ligger en förpackning med pepparkaksdeg i kylen. Hm, det som är så gott...

Yay, bra där!
SvaraRadera