Med tandborste i munnen och datorn istället för huvudkudde avslutar jag denna dag. Jag är trött. In i bomben slut och färdig, men mycket, mycket nöjd. Födelsedagar är värda 20 vanliga dagar, sa jag när jag var liten och det är sant.
Först uppvaktningens förberedande. Smygandet och prasslandet och slamret från porslin, viskningarna som når födelsedagsbarnets oskyldiga, fladdrande öron.
Sen uppvaktningen: sång, paket och nyvaken huvudperson med rufsigt hår och hopknipna ögon. Och fumliga händer som pillar på knutar och tejpbitar.
Sen frukosten. Varm choklad i födelsedagskoppar och extraordinärt goda smörgåsar.
Ett mellanrum därefter. Man hämtar kraft inför den kommande middagen genom att dammsuga en sista gång, kolla facebook och leta finkläder.
Sen gästerna som kommer, och middagen. En enda röra av massa människor som pratar och skrattar och kramar varandra och hänger av sig ytterkläderna. Den här födelsedagen anlände alla precis samtidigt; ena minuten var ingen där, nästa var alla inne. En bra blandning var det, (nästan) alla i storfamiljen och några nära vänner. Helt enkelt människor som man verkligen tycker om. Biff a la Lindström - det godaste som finns. Samtal kring bordet och den där känslan av ren mys- och lyckostämning inombords.
Presentuppackningen. Mamma fick massa angenäma presenter som jag verkligen anser att hon är värd. Hon fick bland annat en burk smultronmarmelad som vi ska ha till frukost imorgon. Såklart är det kul när någon får presenter men även här är det känslan av samvaro som är huvudsaken. Alla bara tycker om varandra.
Så tårta. Tomtebloss och sång och hurra och födelsedagsbarnet skär tårtan. Ännu mer mys, man äter sötsaker och pratar med sina kära.
Så samtal efteråt, länge länge, tills någon säger den berömda meningen "Ja, men vi ska väl ta och röra på oss då..."
Och plötsligt har alla gått. Disken står kvar på bordet tillsammans med några ensamma clementinskal. Man pratar ett tag till och plockar lite. Till slut är allting undanstädat, födelsedagen är slut och man sitter med ett mjölkglas framför sig i tystnaden och andas.
Sen sover man. Länge.