Dumma mig. Dumma dumma dumma mig.
Om jag hade rest mig upp i salongen och skrikit åt Romeo innan han hann dricka den där giftflaskan så hade de ju aldrig dött. Varken han eller Julia! Hela salen var ju full med människor som visste precis vad som höll på att hända men ingen sa någonting. Vi satt bara där och bet på våra läppar och kramade händerna i knät. Skrik duns boof och där låg han. Och lite mer skrik och duns och boof och där låg hon.
Applåderna får taket att stiga.
Nä, men det var en mycket bra föreställning, bara se den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar