Det är så svårt att plugga när världen är full av djur. Svansar i boken, hundnöss i knät och fågelskrik i öronen. Divve ligger på min biologianteckningsbok med tassen lätt krökt om min gelpenna och slickar sig. När jag knuffar på honom avbryter han sig ett ögonblick och ser på mig. Undrande. Medlidsamt.
"Lilla flicka. Biologiboken, vad ska du med den till? Är det inte bättre att jag ligger på den ändå, när du tänker efter?"

Och när jag tänker efter så har han faktiskt rätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar