Betingade outförda grejer går mig på nerverna...

Jag är bäst på att inte göra någonting när jag borde göra det. Ett exempel som är väldigt typiskt för mig: mina gamla, slitna glasögon som hänger snett på näsan och som flagar i färgen. Jag vet inte hur länge, men det lär ju vara minst två år som jag har gått runt och kikat genom de repade glasen. Och när jag säger repiga, då menar jag verkligen repiga. Och för svaga. Mamma betalar bågarna, inga problem. Men jag står i affären, kollar bågar, hittar favoriter, går hem och sumpar alltihop. Fast jag inget hellre vill än att ha de nya bågarna så att jag ser normalt (och ser normal ut) och slipper dra åt musklerna runt ögonen med fingrarna (som man gör när man säger den hemska ramsan "pappa kines, mamma japan, stackars lilla barn"). Jag begriper inte hur det blir som det blir.

<-- GLASÖGONBÅGAR!










Dagens inte-gjorda ångestframkallande beting är att tacka ja till sommarjobbet. Jag har försökt att ringa, absolut. Jag är en duktig flicka. Men jag fick inget svar, och vad händer... jo lilla Olivia låter tiden gå... och gå.. och gå... TÄNK om nån annan tar MITT jobb!! Skrikochpanik.