Jag sitter och tittar på mitt fönster. Och tycker synd om amerikanare. Istället för att, som vi Uppsala Domkyrka-korister, sitta i värmen och fläkta sig med solfjädrar, sitter vår vänkör Cincinnati Childrens Choir, som borde ha varit här för snart ett dygn sen, på JFK Airport och förtvivlar. Deras körresa blev en ganska stor fail, som beror på oväder och bensinläckande plan. De missar 2 (vissa missar t. o. m. 3) hela dagar. Nu väntar de på ersättande flygplan och vi väntar på nyheter. Jag vet inte vad det är som gör det så jobbigt att vänta. Man kan liksom inte göra nånting annat under tiden, för oavsett om jag sitter och bloggar, kollar på TV, solar eller joggar (VEM joggar i 27 grader stekande sol?) så är det jag egentligen gör att kolla på klockan och vänta. Om 2 timmar anländer den första gruppen till Uppsala. De andra grupperna har inte ens lyft än. Konsertprogrammet funkar naturligtvis inte. Imorse blev det nödrep av vårt gamla filmmusik-program.
UDF och UDG repar febrilt. CCC väntar och väntar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar