Ett mysterium och en sysselsättning

Ibland undrar jag om det faktiskt är så att olika händelser faktiskt planeras efter min kalender, fast tvärt om. Jag menar, bara för att göra allt så svårt som möjligt ska man prompt göra allting samtidigt. Jag har miljoner exempel, men om jag drar dem blir jag för deprimerad så vi skippar det.
Helgen går åt till plugg av olika slag, och jag hänger mig till det sundaste en lite trött, ambitiös elev kan göra: jag längtar till sommaren.

Z hjälper mig att plugga

För övrigt verkar det eventuellt som att min drömlinje (som togs bort i GY11) är tillbaka. Luck, that is! Vad gör det om den bytt namn, om den fortfarande innebär samma sak?

Att glömma

Jag hade tänkt ut ett ämne att skriva om, men nu när jag klickar upp sidan kan jag inte komma på vad det var. Den känslan - som om det man tänkte på har virat in sig i ett svart tyg - som en oträffbar prick i tanken. Så irriterande, det liksom ligger och puffar på en tills man kommer på det igen.
For your information kan jag tala om att jag är ganska virrig, lite disträ och därtill lat. Ni kanske kan tänka er hur ofta mina grejer kommer bort? Japp, ofta.

Jag kom på det nu, men det var inget intressant, så vi skippar inlägget om mitt stökiga rum, skjuter för dörren och går vidare. Vi ska äta, sen skall här bakas Apfelstrudel. Tiodubbel sats - inte nånting att leka med direkt. Det kommer att ta minst 3 timmar!

Fram med hammaren...!

Jag är nog extremt dålig på att få saker ur händerna. Hur kommer det sig annars att ett pepparkakshus, som rimligen borde ha slagits sönder tjugondag knut, och ännu mer rimligen borde vara uppätet nu, fortfarande står där på sin foliebricka? Med de röda och svarta hallonbåtarna på taket och tomten i skorstenen? Så fint var det inte. Det är okej att ha sönder det. Jag ska inte gråta.
...snyft.

Lägg märke till de stilistiska istapparna.
Godnatt!

Vinterväder

Jag har snubblat hem i kylan och sitter nu med en kopp varm mjölk framför mig. Så länge man är inomhus är det ganska mysigt när det är kallt. Det är bara när man måste gå ut (och ens mössa mysteriskt försvunnit i skolan) som det är påfrestande. Och när vinden blåser in bakom glasögonen som en turbulent orkan. Då är det lite jobbigt. Man skulle ju kunna undra varför jag har glasögon och inte linser, om det nu är så hemskt. Det skulle man kunna undra. Undra på.
Själv ska jag sova...

Ett femminuters inlägg...!

Kopiera inte! :O

Jag kände för att blogga - men min uppfinningsrikedom sinar. Utanför fönstret har solen precis nått upp över taken. Det är så vackert. Man skulle gärna sitta såhär hela dagen - rynkandes på pannan, funderandes på vad man ska skriva. Ibland kan man naturligtvis inte få som man vill...

...skolan väntar.

bye bloggers! (oj, nu är jag där igen.)

Nu drar det igång.

Helt plötsligt har vi två prov nästa vecka. Och nästnästa (NATIONELLA! :O) och nästnästnästa.
Jag bara gapar och undrar - när hände detta?
Ni vet när allt man kan tänka på är det man INTE har gjort - jag blir tokig tror jag.
Gymnastiken var dock avkopplande. När man kommer hem är man inte alls så uppriven som man är när man går dit. Samma med konstskolan (igår), huvudet kopplar bort alla måsten. Man skulle nog kunna kalla dem båda för någon slags friskvård.

Dessi sitter på kaffebryggaren och Divve tvättar sig. Han är en smart liten knäppis. Varje morgon smyger han upp på bordet för att sno min mjölk och varje morgon misslyckas han. Jag ser honom lite som en förebild. Man ska aldrig ge upp.
Så i sann Divve-anda ska jag fokusera på de saker som gör det värt att gå u imorrn:
Fika på matteA, underbara vänner, sovmorgon, Z, I, D&D, en dag närmare helgen.
Ett långt (?) förvirrat (...) och sent (!) inlägg är fullbordat. Jag lever än. Och så vidare.
God natt.

Ibland är man bara glad...

...utan anledning. Man vaknar utsövd och känner att man mår bra.
Man förtränger alla glömda läxor och bussen kommer efter att man nått hållplatsen. (Notera: man slipper riskera livet genom att springa på klackskor och tunn is för att hinna med)

Ute är det som sagt halt, men imorse när jag pigg och lycklig (efter underbar sovmorgon) halkade mot busshållplatsen, kom jag att titta på marken. Nästa gång solen skiner på snö, gå ut. Det är som om solen förvandlat snön till diamant. Det gnistrade så att jag blev trött i ögonen, men ändå ville jag inte sluta titta.
Så vackert.
God natt för ikväll. (Eh, inatt.) :)

Mycket egocentriskt inlägg!

För att inse hur bra jag har det ska jag göra en lista med saker som är bra med denna veckan:

1. Jag har sovmorgon imorgon!
2. Jag har sovmorgon på torsdag!
3. Jag har fått tag på en bok som underlättar mitt MuHi-projekt OFANTLIGT.
4. I övermorgons imorgon är det fredag.
5. På fredag åker jag till Växjö (!!!!!!) och har konfaåterträff. Vi har inte setts sen i somras.
6. Jag har köpt god fil till frukost imorgon.
7. Idag började gymnastiken, och igår konstskolan.
8. En UNDERBAR video med 9AB (min klass+parallell) som 4AB! En av våra första konserter. Man gråter typ...
9. Jag kan blogga fast klockan är 23.04. Jag har nämligen SOVMORGON imorgon. Ja, det sa jag ju.
10. Jag ska duscha.
11. Jag har hittat en asbra (skönlitterär) bok på bibblan.
12. Jag hinner läsa den - viktig punkt.

Se där! 12 punkter med saker som gör mig spontant glad, och ändå är detta i grova drag. Man kanske skulle försöka vara lite positiv ibland, ändå?

Nu orkar jag inte skriva mer, men jag kan ju alltid bildbomba lite.

 Detta är ungefär en halv halv plåt av den kaksort vi bakade igår.

Att det tog en evighet att stansa ut dem (4 plåtar) hoppas jag ni förstår.

Tur att det är kul att baka!

Detta är min hand.

På ett papper.

Typ.

Petter-och-vargen-effekten

Nu kan jag helt plötsligt inte skriva. Så kan det vara. Jag ska försöka ändå, och hoppas att den tröga känslan försvinner.
Idag blev det brandövning igen - två gånger på två timmar. Om det verkligen skulle börja brinna skulle vår skola vara i allvarlig fara, eftersom ingen skulle tro att det var på riktigt längre. Och visst, det kan vara kul att få utrymma skolan, stå och frysa ihjäl (typ) och se på när blåljustutande brandbilar slirar in på skolans trånga parkering. Och, icke att förglömma, att skämta om oss själva, esteterna som inte klagar över att vi fryser nu, utan jublar över att vi snart kommer bli varma, det är kul ett tag. Det ger en nåt att blogga om, facebooka om, chatta om och prata om. Etc. Men det blir lite väl mycket till slut. Lite väl mycket deja vû liksom. Och jag är ändå ett balderbarn, jag ska vara positiv. :)

Efter dagens konstskola är jag full av idéer. Hur kan en och en halv timme bara försvinna utan att man lägger märke till dem?? Hur kan en kolbit och ett papper få det automatiska uret i huvudet på en att gå så fel? Jag är helt fascinerad. Hur som helst är det roligt att få börja igen.
 Lika så är det HÄRLIGT att gymnastiken börjar imorgon igen. Förhoppningsvis har tröttheten som verkar ha fångat hela stan lossat på sitt grepp, så man orkar ta i så mycket som man verkligen vill.
Det måste vara vädret - vem blir inte trött av rå, kall, blöt slasksnö?
Men å andra sidan - man är inte så pigg i 40 graders värme heller!

Jag njuter av helgen och är riktigt förvånad, för enligt visningssiffrorna har någon faktiskt besökt min blogg. Någon eller till och med några.
Välkommen.

Jag sitter och väntar på att degen som ligger i kylskåpet ska bli klar. När den är det ska jag och mamma göra sifferkakor av den. Egentligen är det otroligt att en deg av smör, socker, ägg och mjöl kan bli till vackra kakor med glasyr på.
  Ute droppar det av underkylt regn...
 ...mina händer luktar smördeg.

Intressen och träningsvärk

Efter gårdagens idrott har jag träningsvärk på sidan av magen. Det har jag aldrig haft förut, och konstigt nog piggar det upp mig. I vanliga fall när man har ont nånstans är det för att något är fel, men träningsvärk är liksom rätt på något sätt. Det är ett kvitto på att man har ansträngt sig och inte fuskat. Att man kommer att bli starkare och orka mer.

När vi ändå tangerar ämnet inser jag att jag inte skrivit nåt om mina intressen. Innan nåt intressantare dyker upp kan jag ju dra dem snabbt:
*Att teckna. Pennor är liksom trevliga att hålla på med, och om man inte hela tiden måste vara bäst så är det roligt att teckna. Det är det som är svårast, att kunna göra fel utan att tappa inspirationen. Mitt problem... Men när man är klar med en bild, och
*Sång. Sjunga är ... ja, jag vet inte vad jag ska säga. Man kan i princip alltid sjunga, utom när man är hes, och det är tortyr. Men både när man är glad och när man är ledsen. Det finns så många olika sätt att sjunga, och så mycket musik att lyssna på.
*Gymnastik. Det är otroligt kul. En sport där man liksom hjälper varandra. Det är svårt att förklara.
Man måste vara stark och vig, och ska man bli riktigt duktig måste man vara modig. Mitt problem, igen.  Det finns nämligen alltid mer avancerade saker att våga prova. Dessutom finns det olika områden. Men man måste inte vara elit för att det ska vara kul.

Imorgon ska jag på middag med några från gympan. Najs. Och om en kvart är det lördag, då får jag äta godis. Men innan dess ska jag posta detta och stänga av datorn.
En liten bild på Dessi... D2 kommer, han är bara lite svårfotograferad.

God natt.

Det hände på en torsdag

Idag var en ganska spännande dag.

Till att börja med, försov jag mig. Trots att jag gick upp när min klocka ringde. Tydligen finns det bredvid "snooze" på min klocka en knapp som ändrar tidszon, och alltså trodde min klocka att jag befann mig i London. Den ringde naturligtvis därefter, vid klockan åtta svensk tid. Jag hann äta frukost sittande, tack vare mamma som ringde skolan och sa att jag var på väg. Otroligt nog kom jag bara en halvtimme sent.

Jag fick dock springa till bussen.

Dagen i sig var inte så udda, förutom att styrketräningen på idrotten var rolig. Det trodde jag inte när jag såg B:arna genom fönstret till idrottsalen. Men på musiken, då blev det däremot dramatik utan dess like.
Halvägs in i lektionen ringer en klocka och en röd knapp börjar blinka övanför dörren. Brandlarmet.
Nioklassare som vi är måste vi ju ta det lugnt, så vi drog på oss ytterkläder och släntrade ut, babblande och skrattande. Vi är vana vid brandövningar.

Men hur det nu var, så var den här övningen ganska lång. Vi stod där på våra led och väntade.

Då kom brandbilarna.

Först en. Sen en till. Och så en tredje. Och så en liten, ambulansliknande fjärde.

Vi slutade babbla. Leden hade lösts upp redan innan, nu stod vi huttrande och missmodiga i en klump och kollade. Ryktet spred sig som en löpeld (haha) att det brann på fjärde våningen.

Nu gjorde det ju inte det, utan en kabel hade gått av och aktiverat larmet. Själv hade jag inte så mycket att klaga på, förutom att jag hade glömt mina vantar i musiksalen. Men jag ryser bara jag tänker på de stackars treor som inte hade inneskor på fritids, och därför var tvugna att stå i snön BARFOTA. De flesta hade strumpor, såklart, men... Rrrys.

Marsipangris

oooo, prestationsångest! Jag tänker inte skriva någonting om skolan idaag. Bara att det är skönt att ha sovmorgon till 10.40 som jag har imorgon. Låt oss då komma till problemet: om jag inte ska skriva om skolan - vad ska jag skriva om? Har jag överhuvudtaget gjort nåt annat idag?

Äsch, jag har iaf gjort alla läxor nu, och jag chillar med livet (hö, hö). Ja, livet utan läxor är som att vara en vecka på Mallorca istället för att åka skidor i kall, blöt snömodd.
Men ska jag vara ärlig saknar man nästan snömodden efter ett tag. Man behöver lite struktur, man kan inte gå och lägga sig halv två och vakna halv ett. Inte varje dag, iallafall. Ett jullov, ett sommarlov, men förr eller senare MÅSTE man rycka upp sig. Varför, egentligen? Ja, kanske för att få tillfälle att förfalla igen...

Vet varken varför jag kallar inlägget för marsipangrie eller varför

jag har en bild på dessa. Jag gjorde dem 2009 :)

Med förhoppning om en lugnare, lite  mindre läxfri (man får ju drömma) fortsättning.

Bye bloggers xD

Nä, kanske inte det heller...

Vinterpromenad och mys...

Jag, Z och I var ute i nästan en timme, sen blev det för kallt och vi vände hemåt. Nu, en och en halv timme senare är det helt mörkt ute. Från mitt fönster ser man nästan bara ljuset från gatulyktorna, och från fönstrena, hos folk som redan är hemma.
På ett sätt är det ganska vackert.
Nu ska vi åka och handla, sen blir det tacos :D

Eftersom jag glömde posta inlägget kan jag lika gärna fortsätta.
Jag har återupplivat min kamera med en ny sorts mirakelmedicin: Batteriladdare + eluttag + kamerabatteri I batteriladdaren. Resultatet blev oväntat positivt: den funkar.
 Ibland känner man sig onekligen lite dum.
Här är några bilder jag tog på promenaden i alla fall:

Z e fin <3

 I vill vara dam på täppan

 Dessi ville inte följa med ut, men hon kom sen när vi kom hem igen...

Imorrn börjas det igen.

Nedräkning: ett dygn kvar...

...tills skolan börjar. Lite mer, faktiskt. Men eftersom jag hade planerat att komma in i rätt dygnsrytm igen lagom tills skolan börjar så ska jag strax gå och lägga mig, och när jag vaknar vet jag att det kommer vara mindre än ett dygn kvar. Då är det kanske bara en halv dag - eller inte ens det. -.-
Men jag ska njuta av den dagen till fullo! Jag ska inte göra någonting jag inte har lust med. Jag ska nog bara göra sakerna på denna lista, med förbehåll för fria ändringar och så vidare:

1. Gå ut med Z & I på långpromenad i snön.
2. Blogga (om jag hittar nåt att skriva om?)
3. Spela gitarr
4. Facebook (naturligtvis)
5. Göra tacos
6. Rita

Punkt 6 har jag redan gjort, massa timmar under lovet. Nu senast har jag tvingat mig att färglägga en av mina teckningar - nåt som jag ALDRIG gör annars. Det gick ju mot förmodan. Bra.
Eftersom min kamera är knäpp och inte funkar just nu kan jag inte lägga upp någon färdig bild, men en bild av de första skisserna hann jag ta innan den kraschade. (Jag är orolig för den egentligen, men jag ska inte lufta den oron nu).

Innan "bearbetning"

 En färgbild hann jag ta, men den är inte klar! :(

Så, nu har ni sett den. Nåt annat ointressant jag ska lägga upp? :) Nu ska jag sova, så jag lyckas återhämta mina krafter till på tisdag. Då börjar allvaret (ha, ha) God natt.

Jag har tagit fram min kamerá...

Snöstormen viner utomhus och jag stänger min dörr. Igen. Mörkret hindrar mig från att se, men jag gissar att träden utanför har fått nya snötäcken sen de skakade av de gamla.
Jag undrar: varför ska det snöa&töa&snöa igen? Varför inte bara först snöa, sen vara kallt under vintern och sen töa? Inte allt på en gång, liksom?
Fast jag gillar snö. Man får väldigt fina bilder, om man vågar sig ut. Kanske tar med kameran när jag går till mormor och morfar imorgon. Frågan är om man får nån bild alls vid sidan av en snorhal motorväg. Det kanske är smartast att inte ens försöka... 

Snö är livet, eller hur?

 

Jag sitter alltså här igen, och kan inte hålla mig borta. Trots att det enda vettiga (eh, vettiga?) jag har att berätta är att jag vaknade klockan ett idag. Halva dagen är försvunnen innan man ätit frukost, men vad gör det egentligen?

Japp, jag är lika cool som en gris.

Med solglasögon.

 

OBS: Stjäl inga bilder. Grisen ser dig. ;)

Haha, bio!

Biljetter beställda till Narnia 3! Perfekt plats för en halvblind (ok, grov överdrift) tjej med för svaga glasögon och trasiga linser. Kanske går vi också på nån feel-good film, dock inte samma dag. Jag kommer inte på namnet, men den verkar vara bra. Har fått bra kritik.

För övrigt kan jag säga att jag är lite trött på mina linser. Nya borde ligga i brevlådan redan. Och framför allt, de jag borde ha på mig just nu borde inte ligga uttorkade i soptunnan efter att ha gått i två bitar när jag tvättade dem. -.-
Nåja, så kan det tydligen gå.
Nej, nu har jag redan gått ifrån mina principer - två inlägg på mindre än 2 timmar.
Och jag har ju en trailer på sfbio att kolla på...

Åh, nej

Jag har ingen lust att skriva nåt slags "Nu börjar jag blogga"-inlägg. Ändå bör jag väl presentera mig på nåt sätt. Lägger man till min önskan att vara någorlunda anonym kan man lika gärna börja avregistrera sig, för om de här önskemålen inte går emot varandra så vet jag inte vad.
Så mycket kan jag säga, som att jag inte kommer vara regelbunden. Jag kommer inte att vara inne varje dag med korta inlägg i stilen "nu ska ja på fest så bye bloggers". Eftersom jag inte går på fester sådär så blir det liksom lite knepigt.

Bland mina favoriter i världen finns mina hundar, Z & I, och mina katter, D&D. Särskilt katterna hittar på knas och kommer om inte annat ge mig någonting att blogga om.
Mitt första inlägg är fullbordat och jag lever än.
Såe, bye bye bloggers... Hehe. Nä, kanske  inte.