...utan anledning. Man vaknar utsövd och känner att man mår bra.
Man förtränger alla glömda läxor och bussen kommer efter att man nått hållplatsen. (Notera: man slipper riskera livet genom att springa på klackskor och tunn is för att hinna med)
Ute är det som sagt halt, men imorse när jag pigg och lycklig (efter underbar sovmorgon) halkade mot busshållplatsen, kom jag att titta på marken. Nästa gång solen skiner på snö, gå ut. Det är som om solen förvandlat snön till diamant. Det gnistrade så att jag blev trött i ögonen, men ändå ville jag inte sluta titta.
Så vackert.
God natt för ikväll. (Eh, inatt.) :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar