Intressen och träningsvärk

Efter gårdagens idrott har jag träningsvärk på sidan av magen. Det har jag aldrig haft förut, och konstigt nog piggar det upp mig. I vanliga fall när man har ont nånstans är det för att något är fel, men träningsvärk är liksom rätt på något sätt. Det är ett kvitto på att man har ansträngt sig och inte fuskat. Att man kommer att bli starkare och orka mer.

När vi ändå tangerar ämnet inser jag att jag inte skrivit nåt om mina intressen. Innan nåt intressantare dyker upp kan jag ju dra dem snabbt:
*Att teckna. Pennor är liksom trevliga att hålla på med, och om man inte hela tiden måste vara bäst så är det roligt att teckna. Det är det som är svårast, att kunna göra fel utan att tappa inspirationen. Mitt problem... Men när man är klar med en bild, och
*Sång. Sjunga är ... ja, jag vet inte vad jag ska säga. Man kan i princip alltid sjunga, utom när man är hes, och det är tortyr. Men både när man är glad och när man är ledsen. Det finns så många olika sätt att sjunga, och så mycket musik att lyssna på.
*Gymnastik. Det är otroligt kul. En sport där man liksom hjälper varandra. Det är svårt att förklara.
Man måste vara stark och vig, och ska man bli riktigt duktig måste man vara modig. Mitt problem, igen.  Det finns nämligen alltid mer avancerade saker att våga prova. Dessutom finns det olika områden. Men man måste inte vara elit för att det ska vara kul.

Imorgon ska jag på middag med några från gympan. Najs. Och om en kvart är det lördag, då får jag äta godis. Men innan dess ska jag posta detta och stänga av datorn.
En liten bild på Dessi... D2 kommer, han är bara lite svårfotograferad.

God natt.