Det hände på en torsdag

Idag var en ganska spännande dag.

Till att börja med, försov jag mig. Trots att jag gick upp när min klocka ringde. Tydligen finns det bredvid "snooze" på min klocka en knapp som ändrar tidszon, och alltså trodde min klocka att jag befann mig i London. Den ringde naturligtvis därefter, vid klockan åtta svensk tid. Jag hann äta frukost sittande, tack vare mamma som ringde skolan och sa att jag var på väg. Otroligt nog kom jag bara en halvtimme sent.

Jag fick dock springa till bussen.

Dagen i sig var inte så udda, förutom att styrketräningen på idrotten var rolig. Det trodde jag inte när jag såg B:arna genom fönstret till idrottsalen. Men på musiken, då blev det däremot dramatik utan dess like.
Halvägs in i lektionen ringer en klocka och en röd knapp börjar blinka övanför dörren. Brandlarmet.
Nioklassare som vi är måste vi ju ta det lugnt, så vi drog på oss ytterkläder och släntrade ut, babblande och skrattande. Vi är vana vid brandövningar.

Men hur det nu var, så var den här övningen ganska lång. Vi stod där på våra led och väntade.

Då kom brandbilarna.

Först en. Sen en till. Och så en tredje. Och så en liten, ambulansliknande fjärde.

Vi slutade babbla. Leden hade lösts upp redan innan, nu stod vi huttrande och missmodiga i en klump och kollade. Ryktet spred sig som en löpeld (haha) att det brann på fjärde våningen.

Nu gjorde det ju inte det, utan en kabel hade gått av och aktiverat larmet. Själv hade jag inte så mycket att klaga på, förutom att jag hade glömt mina vantar i musiksalen. Men jag ryser bara jag tänker på de stackars treor som inte hade inneskor på fritids, och därför var tvugna att stå i snön BARFOTA. De flesta hade strumpor, såklart, men... Rrrys.