Nu kan jag helt plötsligt inte skriva. Så kan det vara. Jag ska försöka ändå, och hoppas att den tröga känslan försvinner.
Idag blev det brandövning igen - två gånger på två timmar. Om det verkligen skulle börja brinna skulle vår skola vara i allvarlig fara, eftersom ingen skulle tro att det var på riktigt längre. Och visst, det kan vara kul att få utrymma skolan, stå och frysa ihjäl (typ) och se på när blåljustutande brandbilar slirar in på skolans trånga parkering. Och, icke att förglömma, att skämta om oss själva, esteterna som inte klagar över att vi fryser nu, utan jublar över att vi snart kommer bli varma, det är kul ett tag. Det ger en nåt att blogga om, facebooka om, chatta om och prata om. Etc. Men det blir lite väl mycket till slut. Lite väl mycket deja vû liksom. Och jag är ändå ett balderbarn, jag ska vara positiv. :)
Efter dagens konstskola är jag full av idéer. Hur kan en och en halv timme bara försvinna utan att man lägger märke till dem?? Hur kan en kolbit och ett papper få det automatiska uret i huvudet på en att gå så fel? Jag är helt fascinerad. Hur som helst är det roligt att få börja igen.
Lika så är det HÄRLIGT att gymnastiken börjar imorgon igen. Förhoppningsvis har tröttheten som verkar ha fångat hela stan lossat på sitt grepp, så man orkar ta i så mycket som man verkligen vill.
Det måste vara vädret - vem blir inte trött av rå, kall, blöt slasksnö?
Men å andra sidan - man är inte så pigg i 40 graders värme heller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar